Skyddsklass 1, 2 och 3 enligt SSF 200 – vad de kräver

Vad SSF 200 är

Normen heter SSF 200 “Regler för inbrottsskydd – Byggnader och lokaler”. Utgåva 6 gäller från 2024-05-07 och ersatte utgåva 5, som upphävdes 2024-12-31. Den ges ut av Stöldskyddsföreningen på uppdrag av Svensk Försäkring, ett uppdrag som gällt sedan 2001.

Två egenskaper är värda att notera innan klasserna gås igenom. Den första: tillämpningen är frivillig om inget annat avtalats. Normen blir bindande först när någon gör den bindande, typiskt genom ett försäkringsvillkor. Den andra: kraven i varje klass är minimikrav, inte ett spann att förhandla nedåt i.

De tre klasserna

Klass 1 är alltså lägst och klass 3 högst. Stegen handlar inte bara om att göra samma sak kraftigare, utan om att lägga till skyddsformer: i klass 3 tillkommer till exempel krav på inkrypningsskydd på öppningsbara fönster, vilket klass 1 inte har alls.

Vad klasserna kräver av dörr och fönster

Inkrypningsskydd är galler, laminerat glas eller polykarbonat som enligt SSF placeras invändigt innanför glasrutan och förankras i vägg eller karm. Att det sitter innanför rutan är hela poängen: skyddet ska stå kvar när glaset är borta.

Två saker i tabellen förtjänar att lyftas ur den. Den ena är att godkänd låsenhet, lägst klass 3 enligt SSF 3522, enligt Stöldskyddsföreningen är krav i samtliga skyddsklasser i SSF 200 – låskravet höjs alltså inte med klassen, det finns redan i botten. Den andra är Stöldskyddsföreningens egen varning: en dörr enligt SS-EN 1627 innehåller inte med automatik en godkänd låsenhet.

Omslutningsytan och fyra meter

SSF 200 ställer krav på byggnadens omslutningsyta – det yttre skalet – och kraven gäller enligt Stöldskyddsföreningen upp till fyra meter över markplan eller annat ståplan. Formuleringen “annat ståplan” är den som gör regeln användbar: ett garagetak, en altan, ett balkongräcke eller en kvarglömd stege flyttar gränsen uppåt och gör ett fönster som ser högt placerat ut till en angreppsyta på marknivå.

Tre skalor som ständigt blandas ihop

Det här är sidans viktigaste avsnitt, och anledningen till att den finns.

Skillnaden mellan skyddsklass och låsklass är den som oftast utnyttjas i säljsamtal, eftersom båda innehåller siffrorna 1 till 3 och den ena siffran låter som den andra. Ett lås i klass 3 gör inte en byggnad till skyddsklass 3 – klass 3-låset är tvärtom grundkravet redan i skyddsklass 1. Vi håller oss här till byggnadens nivå; låsenhetens egen skala, med klasserna och vad de innebär för en ytterdörr, går systersajten Låsbytesguiden igenom under vad låsklasserna betyder.

Förhållandet mellan skyddsklass och RC-klass finns beskrivet på sidan om RC-klasser. Kort: Stöldskyddsföreningen parar skyddsklass 1 med RC 2, 2 med RC 3 och 3 med RC 4, men skriver samtidigt att det inte finns någon rak koppling mellan siffrorna.

Vem bestämmer skyddsklassen

Stöldskyddsföreningens svar i sin frågesamling är kort: “Det är alltid kravställaren som avgör.” I praktiken är kravställaren oftast försäkringsbolaget genom företagsförsäkringen, men det kan lika gärna vara en myndighet eller en fastighetsägare. Vilken skyddsklass som gäller står i försäkringsbrevet – det är där man letar, inte i en produktbroschyr.

Vi har också sett hänvisningar till att Länsförsäkringars särskilda villkor per skyddsklass ställer krav på bland annat bakkantssäkring på utåtgående dörrar och två godkända låsenheter i skyddsklass 3. Villkorsdokumenten gick inte att öppna när vi kontrollerade dem, så vi redovisar uppgiften som obekräftad och bygger ingen slutsats på den.

Larm ingår inte i SSF 200

Det sägs rakt ut i normens eget avsnitt om omfattning: det mekaniska inbrottsskyddet är grunden för ett bra inbrottsskydd men behöver i vissa fall kompletteras med till exempel en inbrottslarmanläggning, och detta ingår inte i SSF 200. Larmkrav ställs i andra normer.

Det är samma prioritetsordning som den här guiden följer: mekaniken bär skyddet, larmet upptäcker.